Operationsdatum: Maj
2009
Operationsmetod: Gastric Bypass
Efter en kraftig viktuppgång då min hormonsjukdom bröt ut,
förändrades hela mitt liv. Jag hörde folk viska bakom min rygg och
vissa sade herre gud vad har hon gjort med sig själv? vad fet hon
är, det är väl bara att banta? Främlingar tittade snett på mig,
killar som aldrig tittade åt mitt hål, plaststolar som gick sönder
eller ännu värre att jag inte fick plats att sitta i dem. Att stå i
ett provrum kunde ge mig ångestattacker, kläderna satt åt och
gjorde ont, kroppen var inte min vän utan min fiende. Jag började
hata min kropp, jag grät mig ofta till sömns. Jag hade svårt på
jobbet då jag har ett rörligt jobb, och när vännerna frågade om jag
ville med ut och festa så stannade jag hellre hemma eftersom jag
inte ville möta min egen spegelbild. Fetman blev mitt handikapp
både psykiskt som fysiskt.
Jag började banta. I åtta år har jag bantat till och från men
det pågick ständigt i mina tankar. Provade alla dieter som finns,
allt från pulverdieter till hypnos, men det enda som hände var att
min självkänsla blev ännu sämre då jag inte lyckades. På slutet åt
jag metformin, antidepressiva och sömntabletter och jag hade högt
blodtryck. Jag var livrädd för var det skulle sluta, rädslan för
att aldrig kunna bli mamma, ha en bra hälsa eller bara vara snygg i
ett par jeans i storlek 38.
Jag har insett att det finns ingen genväg till att må bra, men
att göra en gastric bypass har gett mig en mening och viljan att
fortsätta kämpa för att min hälsa ska bli bättre. I dag förstår jag
vad som är normalstorlekar på portioner, jag förstår att jag bör
äta mat med bra näring som får mig att orka igenom en lång dag. Jag
vet vad mättnadskänsla egentligen är, då jag inte kände det
förut.
Hur underbart det faktiskt är att ta en promenad på 6 km och
tycka att det är skönt när jag förut såg det som motion att ta mig
till affären 200 meter bort. Att få jogga i spåret och känna
friheten som tar vid som en känsla av välbehag i hela min kropp så
jag vill gråta av lycka. Jag äter fortfarande det jag vill, men
inte varje dag och kyckling med en god fetaostsallad har blivit min
nya favorit för att det är så himla gott och att det får mig att må
så mycket bättre än vad pizza gjorde. Jag älskar det faktum att jag
i dag kan sitta i min mans famn utan att känna mig klumpig och
undra om jag krossar honom. Att jag kan springa "idioten" med mina
syskonbarn samtidigt som jag skrattar och inte flåsar. Att jag kan
svepa ett vanligt badlakan runt min kropp när jag har duschat, att
äntligen få bli den tjej som jag alltid har velat.
60 kg viktnedgång kanske inte löser alla problem och första året
som magsäcksopererad var inte en resa i första klass, jag fick
arbeta hårt med mig själv, min relation till mat och min självbild.
Jag var ofta väldigt svag fysiskt eftersom kalorintaget hade mer än
halverats av vad jag tidigare åt plus att blodsockret inte var
något fan av min nya livsstil. Varje månad var som ett nytt äventyr
på både gott och ont. Jag är tacksam för alla som har stått vid min
sida under den tiden.
I dag har jag varit viktstabil i ett år och resan fortsätter och
äntligen har motivationen kommit att börja styrketräna på gymmet
och livet är faktiskt ganska otroligt.
Annika lider av PSO (Poly Ovarial Syndrom) ett syndrom som
ofta leder till svårigheter att gå ned i vikt och svårigheter att
bli gravid. Tack vare sin viktnedgång har hon nu äntligen blivit
gravid.