Operationsdatum: Oktober
2009
Operationsmetod: Sleeve Gastrectomy
Jag har kämpat mot övervikt i hela mitt liv. Maten har alltid
varit en fiende samtidigt som den har fungerat som tröst, och
belöning och fått bedöva många känslor av skam och misslyckande.
Under hela min uppväxt levde jag med att ständigt försöka undkomma
situationer som skulle kunna bli pinsamma på grund av min övervikt
och jag har i hela mitt liv på grund av min storlek förnekat mig
saker som jag egentligen har velat göra.
Som vuxen har jag provat allt som går. Från receptbelagda piller
till mirakelsoppor, pulverdieter och svältkurer. Jag har pendlat
ner och upp i vikt, gått från total soffpotatis till nästintill
träningsnarkoman för att sedan hamna tillbaka i soffan igen. Dessa
bantningsförsök har hela tiden resulterat i ännu fler kilon att
bära på. Efter mitt första barn tappade jag alla
överviktskilon i samband med amningen. För första gången i mitt
vuxna liv var jag SMAL. Men sedan kom barn nummer två och kilona
var tillbaka. Någonstans här gav jag upp. Att ständigt behöva tänka
på vad man äter, att ha ständig ångest över allt man stoppar i
munnen och att inte vilja veta av sin kropp är ingen rolig känsla.
Jag försökte, men kilona satt som klister och de blev bara fler och
fler. Varje försök att "äta rätt" slutade i misslyckande och snart
stod vågen på en skrämmande siffra.
Jag kollade upp möjligheten att få en operation via landstinget
men avskräcktes av den långa processen och den långa väntetiden.
Kanske skulle jag inte heller bli godkänd då jag egentligen aldrig
har haft några fysiska följder av min övervikt.
Jag forskade vidare och började läsa på om de olika metoderna. Jag
fastnade till slut för Sleeve Gastrectomy och kom i kontakt med
CFTK. Beslutet härifrån var sedan lätt att fatta. Det fanns bara en
väg att gå. Utan operationen hade jag blivit kvar i min tunga kropp
för alltid och det var inte ett alternativ jag ens ville överväga.
Efter att ha diskuterat operationen med min familj bokade jag en
konsultation och snart var ett operationsdatum bestämt.
27 oktober 2009 var det dags. Det är dagen som förändrade hela
mitt liv. En dag som jag alltid kommer att förknippa med befrielse
och som på ett sätt var en pånyttfödelse för mig. Visst var jag
lite nervös över operationen men både narkosläkaren och kirurgen
gav ett lugnt och förtroendeingivande intryck och jag fick mycket
stöd av tjejerna som delade mitt operationsdatum. Och även om de
första dagarna var tunga så var personalen väldigt omtänksam och
jag kände mig hela tiden ordentligt omhändertagen.
Det var lättare än jag trodde att vänja sig vid den lilla magen.
Efter att ha kämpat mot vad jag brukar kalla "matmonstret" hela
livet var den en befrielse att fysiskt inte kunna äta så mycket.
Även när portionerna började bli större så fanns inte suget kvar på
samma sätt som tidigare. Jag valde automatiskt den mat som var bra
för mig, det som kroppen behövde. Valde jag helt fel så sa kroppen
ifrån och jag mådde dåligt.
Under de första tio månaderna rasade kilona av mig. Jag fick byta
garderob många gånger om och självförtroendet växte i takt med att
midjemåttet minskade.
Idag, ett år och tre månader efter operationen har jag tappat 52
kilo. Jag började min resa med ett BMI på 40 och idag ligger mitt
BMI på normalvikt: 23.
Jag ser operationen som en investering i mig själv, i mitt liv och
jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet och den glädje jag
känner över den hjälp jag har fått. Jag ångrar inte operationen en
sekund, den var värd varje krona. Om man kan köpa livskvalitet och
livsglädje så är det det jag har gjort. Det enda jag ångrar är att
jag inte gjorde detta tidigare.
Idag är jag öppen och glad på ett helt annat sätt. Andra påpekar
ofta att jag har blivit som en helt annan person och det stämmer
nog. Men det är nog snarare så att jag numer vågar vara mig själv,
jag vågar vara öppen och ta kontakt på ett sätt som jag inte har
gjort tidigare. Jag känner numera ingen skam och jag vet att jag
duger som jag är. "Matmonstret" är helt borta. Idag har jag lärt
mig att ge kroppen vad den behöver. Jag kan äta det jag vill men i
måttliga mängder och skulle jag slarva så säger kroppen
ifrån.
Den tid jag tidigare lade ner på att tänka på vad jag skulle äta,
vad jag åt och vad jag borde ha ätit istället, kan jag nu lägga på
de saker jag tidigare har förnekat mig själv. I början på det här
året fyller jag 30. Jag kommer att fira min 30-årsdag på en strand
i Thailand iklädd bikini. För lite drygt ett år sedan fasade jag
inför sommar och värme vilket betydde att man var tvungen att ta av
sig kläderna, och jag skulle aldrig ha kommit på tanken att visa
mig i badkläder.