Operationsdatum: April 2009
Operationsmetod: Sleeve Gastrectomy
Jag har varit överviktig hela mitt vuxna liv. Bantat och gått på
dieter, hållit igen, "varit duktig och inte ätit på en hel dag".
Provat det mesta. INGET FUNKADE och jag blev deppig. Vad gjorde jag
då? Jo, jag åt! Åt allt; godis, kakor, allt som var sött blev min
tröst. Åt i smyg och trodde att det inte märktes. Men den enda jag
lurade var mig själv. Jag blev ju bara tjockare och tjockare och
med det ännu deppigare. För ungefär 20 år sedan gick jag ner nästan
30 kilo! Jag var jätteglad och lovade mig själv att aldrig mer bli
tjock. Men med tiden smög sig kilona på igen. Ville först inte inse
det och plötsligt var det för sent. Att inte kunna köpa vilka
kläder jag ville, att alltid stå där utan att något passade, tog
knäcken på mig. Jag ville kunna känna mig snygg och fräsch. Ville
känna att jag dög, vara en läcker fru åt min man och för mig själv.
Men det jag led av nästan allra mest var att inte kunna röra mig
som andra. Jag har alltid tyckt om att springa och att sporta.
Sista tiden kunde jag inte det för jag orkade helt enkelt inte. Jag
svettades som en gris, kände mig obekväm och fi ck ont i
lederna.
Under en lång tid tänkte jag på att operera mig men trodde inte
att det fanns möjlighet för mig.Så en dag träffade jag en tjej som
gjort en sleeve-operation. Hon berättade hur nöjd och glad hon var
och gav mig telefonnumret till CFTK. Jag skyndade hem och ringde
och fick prata med Dag Arvidsson. Vi bokade tid för möte.
När Tord, mannen i mitt liv, kom hem berättade jag vad jag
gjort. Han höll på att svimma. Trodde inte det var sant, trodde att
jag blivit tokig. Han tyckte ju om mig som jag var. Tord var orolig
att jag skulle göra något farligt. Vi pratade mycket och till sist
fick jag med mig honom till Stockholm. Vi träffade Dag och Thanos
och de gav oss svar på alla våra frågor.
21 April 2009 gjorde jag en sleeve-operation. Det är det bästa
jag gjort i hela mitt liv - förutom mina tre underbara söner. Det
är något som jag gett mig själv - ett nytt liv. Det är som en saga
och jag har aldrig mått bättre. När jag möter vänner och bekanta
frågar de vad som hänt. Det bara lyser glädje och lycka om dig,
säger de. Och det är så det känns.
Jag har fått redskap/nycklar till hur jag ska leva mitt liv. Nu
vet jag hur det känns att vara mätt. Det visste jag inte tidigare.
Jag kallar mig för matalkoholist men är numer på väg att bli botad.
Detta med all hjälp och allt stöd från personalen på CFTK. Nu är
jag lycklig och glad. Tord har fått en ny fru. Min lycka har gett
både honom och mig mer glädje och spänning i vår relation.
Den 31 mars springer jag Göteborgsvarvet - en dröm som jag ska
genomföra efter många års längtan.